Behind the rainbow

Jag är så trött och less på hur det är. Nu drar jag iväg på roligare saker och lämnar alla tankar hemma i lägenheten. För visst är väl en rolig fest lösningen på det mesta?

Nu är det nog bara tiden som kan visa vart detta kommer sluta.

Nu är det slut. Nu ska jag föreställa singel igen. Men enligt min önskan har vi inte gått ut med det än och kommer inte heller göra det innan vi ses igen. Så just nu är jag kanske bara halvt singel. Om några veckor är jag antingen helt singel eller så är vi tillsammans igen.

Ibland känns det som vanligt. Vi pratar i telefonen och allt är som att vi fortfarande är tillsammans, trots att vi inte är det. Ibland, som nu, känns det skit. Allt jag vill är att hon ska vara här vid min sida. Allt jag vill är att leva hela mitt liv med denna kvinna. Allt jag vill är att hon ska älska mig och att hon ska vara kär. Flera gånger har jag tvivlat på hennes kärlek och på hennes ord. Den senaste tiden har jag tvivlat för att jag knappt får några ord längre. Och inte de där inpulsiva smsen som visar att hon tänker på mig när jag inte är där, de där smsen som jag saknar så mycket.

Igår fick jag ett sms, som visserligen var ett svar på ett sms som jag skickat till henne. Smset var egentligen rätt kort men det fick mig att bli varm i hela kroppen. En pirrade känsla i magen som jag inte känt på länge. Den känsla jag önskar att jag alltid skulle känna. För som jag älskar henne. Varför kan jag inte alltid känna pirrandet och varför kan inte hon också göra det? Jag kan inte tänka mig ett liv utan henne och jag är lycklig tillsammans med henne. För att inte tala om den jobbiga känsla som infinner sig när hon inte är här. Det är det där pirrande som jag önskar alltid fanns. Men kommer det någonsin med någon att alltid pirra? Kan man känna det år ut och år in?

Som jag saknar henne nu har jag inte saknat henne på länge. Jag trodde att vi behövde det här. Hon tror att det är bra för oss. Visst kan det vara bra, men det kan också vara slutet. Jag vill inte att det ska vara slutet. Jag är rädd för att vi inte kommer bli tillsammans igen. Jag är också rädd att vi blir tillsammans och att jag kommer såra henne. Mest av allt är jag rädd för att hon redan har tröttnat och gått vidare. Att hon inte längre kommer vilja ha ett förhållande med mig. Att hon inte saknar mig när vi är ifrån varandra och att hon aldrig känner den där pirrade känslan. Jag är rädd för tanken att det finns någon annan som kan göra henne lyckligare än jag kan. Jag är rädd att någon annan skulle lyckas med det jag misslyckas med. Jag hatar att jag önskar att någon annan kommer lyckas. För det när allt kommer omkring är det hennes lycka som betyder mest.