Behind the rainbow

Jag och min flickvän har så svårt att förstå varandra. Vilket mycket väl kan bero på att vi inte klarar av att varken prata om våra känslor eller problem utan att bråka just nu.

Hon menar att hur hon än gör blir någon besviken. Hon kan antingen stanna där hon bor nu, flytta nära mig eller flytta till sin hemstad. Oavsett val menar hon att antingen jag, hennes sjuka förälder eller hennes vän blir besviken. Och jag försår som vanligt inte. Jag kan absolut inte förstå varför vännen blir besviken om hon flyttar till sin flickvän, speciellt med tanke på att min flickvän aldrig har planerat att stanna där (så vitt jag vet bör tilläggas).

Jag kan förstå om hon tror att föräldern blir besviken, även om jag mest tror att det är min flickvän som tycker att hon sviker genom att inte flytta dit. Jag kan också förstå om hon tycker att hon sviker mig med anledning av att jag hela tiden har trott att hennes tanke var att flytta hit och att det var det hon ville.

I den andra meningen säger hon att hon vill flytta hit och att hon har tänkt att göra det. Jag får inte det första uttalandet till att hon vill flytta. Jag tolkar det som att hon inte vet vart hon vill flytta men att hon vet att jag skulle bli besviken om hon inte flyttar hit. Jag kan inte heller förstå varför hon säger till mig att jag skulle bli besviken om hon inte flyttade hit om planen är att det är det hon ska göra.

Så min slutsats blir då att hon inte vet vart hon vill flytta men att hon inte riktigt känner för att flytta hit. Detta kan vi givetvis inte prata om, inte utan att bråka. Och om det är något jag är trött på just nu är det att bråka. Detta leder till att jag inte har speciellt stor lust alls att prata med min flickvän, eftersom jag inte kan prata om saker jag tänker på utan i så fall måste låtsas att allt är som vanligt. Jag känner inte riktigt för att prata om vädret just nu.

Jag är så trött. Jag funderar på om jag har gjort rätt som flyttade hit. Just nu känns det inte rätt. Men det finns inte så mycket att göra åt det nu, bara hoppas att det kommer kännas bättre.

Förstår inte varför dessa känslor inte har kommit förrän nu. Fast det kanske är så att de kommer nu när det börjar gå upp för mig att jag faktiskt ska bo och leva här. Det är inte bara en semester. Jag längtar efter semester.

Jag hoppas att denna känsla av ångest ger med sig snart och att pusselbitarna börjar falla på plats. Både på jobbet och privat. Vad gör jag om jag inte kommer trivas här tro? Flyttar hem till mamma igen kanske. Det känns lockande nu men inte riktigt det smartaste valet för mig karriär. Äh, i ett par år överlever jag nog även om jag inte skulle trivas. Kanske.

Idag händer det grejer, jag ska få vara lite social i denna lilla by och träffa lite nya människor. Nu hoppas jag på att det blir en superdag. Det behöver jag nu.

Jag vet inte vad som har hänt och jag vet inte hur vi ska kunna lösa allt nu. Det är svårt när det inte ens finns något konkret att lösa. Jag saknar det som var, jag saknar tiden då jag fick sms av min kära när hon var ifrån mig. Små och kärleksfulla sms. Något som tyder på att hon tänker på mig när vi inte är tillsammans. Nu är det mest korta och tråkiga telefonsamtal mellan oss. Och ett halvt land. Jag tror jag har mig själv att skylla att det är som det är nu. Att hon inte längre orkar, utan att hon faktiskt tycker att det är skönt att ha mindre kontakt. Jag önskar bara att den kontakten vi har var trevligare än den är. Jag önskar att hon kände samma sak som hon kände för två år sedan. Om mindre än två veckor är det dagen vi har bestämt som våran. För två år sedan var jag mer kär än någonsin.

Allt jag önskar ni är att det var som då. Ett kärleksfullt sms ibland skulle inte heller skada. Eller att hon faktiskt planerade livet tillsammans med mig. Ja, jag är fortfarande irriterad för katterna. Det känns som att hon valde katterna först eller att hon inte alls hade en tanke på hur hon skulle kunna träffa mig när hon har skaffat katter.

Mitt förhållande är inte det bästa just nu och jag vet inte hur vi lyckas få det bättre när vi inte ens träffas. Jag vet bara att jag saknar henne och att jag tycker att detta är skit. Men nu ska jag rycka upp mig och tänka på roligare saker, för idag tänker jag ha kul. Det här går inte att lösa idag så det är lika bra att tänka på någonting annat.

Diska, plocka undan, gå till systemet, affären, blommor ska köpas och jag ska fixa mig lite fin innan det är dags för roligare saker :)