Heterosexeuell goes bisexuell
För 1,5 år sedan blev jag tillsammans med min flickvän. Fram tills för två år sedan hade jag bara varit intresserad av killar. Min kropp visste att jag var kär men jag vågade till en början inte erkänna det för mig själv. Jag ville ingenting annat än att vara nära henne men det krävdes många funderingar och övervågande innan jag kunde acceptera att mitt liv skulle kunna ta en helt annan vändning än den jag från början hade tänkt. Det tog ännu lite längre tid innan jag vågade erkänna för någon annan.
Nu har vi varit sambos i drygt ett år och båda våra familjer har tagit det bra, likaså våra vänner. Den enda som står mig nära som fortfarande inte vet att vi är ett par är min farfar. Och trots att alla, jag hitills har berättat det för, har tagit det bra kan jag fortfarande vara rädd för hur det ska tas emot när jag till exempel ska berätta det för en ny arbetskamrat. Snart kan jag inte heller undvika att berätta för farfar, det börjar bli dags.
Så trots att vårt liv tillsammans är rätt normalt och självklart inte generellt skiljer sig från hur ett hererosexuellt förhållande ser ut är det något som är annorlunda. Det är annorlunda än hur jag såg mitt liv framför mig. Jag såg mig själv sitta med min man i ett hus tillsammans med våra barn. Självklart kan jag i framtiden sitta i mitt hus tillsammans med min fru och våra barn. Så lika men ändå så olika.
Ja, egentligen är det ett rätt vanligt liv vi lever. Det är mest i andras ögon det kan framstå som ovanligt. För mig har det varit rätt lätt att "komma ut ur garderoben", det mest jag som själv har stått för svårigheterna. Jag vet att alla inte har det lika lätt.
Med bloggen hoppas jag kunna dela mina upplevelser med andra och att andra i liknande situationer ska kunna dela deras erfarenheter med mig. Jag hoppas även kunna skapa en förståelse hos heterosexuella för att öppna upp för ett samhälle där en kvinna blir frågad hur hennes familjesituation ser ut och inte om hon har en man.
Nu kör vi!
